Måndag kväll
Idag har jag varit hemma sjuk.
Så jag har legat i sängen det mesta av dagen och fått mig lite skönhetssömn. Undrar just om det hjälpte?
Hur som helst så mår jag mycket bättre nu, så om inget nytt tillstöter, blir det jobb i morgon.
När maken och barnen kom hem från jobb och dagis var det ett kärt återseende och efter en liten stunds bus på golvet. Dvs. jag, Benjamin och hunden i en stor hög på golvet, slickandes, killandes och pussandes på varandra (vem som gjorde vad kan ni ju själva fundera på) var det dags för matlagning.
Jag hade inte så stor lust till något avancerat idag, så för mig och maken blev det rester från gårdagen medan barnen skulle få köttbullar och potatismos.
Benjamin stod troget vid min sida, uppkliven på sin stol, redo att assistera.
Men efter att ha stoppat in en påse köttbullar i micron och käkat upp en halv krita övergav han mig för att gå ut och klippa gräset i strumplästen. Till hans försvar måste jag säga att tidigare i morse hittade maken ett tiotal halvätna vindruvor instoppade i micron så han tyckte väl att han gjort sitt den här dagen.
Efter maten var det dags att rasta hunden lite. Han hade mest fått ligga inne hela dagen när jag låg och sussade, så han behövde får springa av sig lite.
Vi behav oss därför ner till hagen och kastade äpplen på hästarna.
Egentligen var det meningen att vi skulle kasta äpplena TILL hästarna, men barnen har inte så välutvecklat bollsinne ännu, så de flesta äpplena hamnade på hästarnas mular, ryggar, hovar, öron etc. men eftersom hästarna är vana vid denna behandling och äpplena var delade i småbitar, lät de sig väl smaka iallafall.
Hunden rastades ordentligt genom att han fick hoppa efter grässtrån som vi höll framför honom under promenaden. Ett mycket praktiskt sätt att rasta en ostyrig och energisk vovve på när man själv inte är så pigg.
Eftersom dagen i stort har varit otroligt lugn för att vara här, kan jag ju berätta om en trevlig dag i början av sommaren istället.
Min kära vän Mia hade köpt med sig fika till mig och Barnen. Härliga chokladmuffins som vi skulle sitta och mumsa på i den sköna försommarsolen.
allt började hur bra som helst. Solen sken och Benjamin sprang omkring naken. Elias hoppade nog som vanligt på sin älskade studsmatta och Mia och jag satte oss i varsin solstol med kaffe och muffins.
Benjamin klättrade upp en en solstol han med och högg in på en muffins. Men varför äta på vanligt vis när man kan smula ner chokladmuffinsen i solstolen och sedan gnida in rumpan med den. För att sedan när muffinsen är ordentligt ingniden och lagom varm, äta de kladdsmuliga bitarna direkt från rumpregionen. Ibland är det synd att man inte har kameran inom räckhåll, för detta hade blivit ett ytterst bra foto att ha på plakatet den dag Benjamin tar studenten.
Som om det inte räckte med Benjamins rumpmuffins, sätter Mia rätt som det är, kaffet i halsen och kräks upp lite av sin muffins i knät. Jag springer som en gasell in i köket för att hämta papper åt henne. Under tiden passar Benjamin på att tulta i väg över gräsmattan samtidigt som han bestämmer sig för att bajsa lite. Blöjlös som han är hamnar detta på gräsmattan, framför en nykräkt Mia, samtidigt som hunden får nos på Bäbibajset. Mia har minst sagt fullt upp med att hålla hund från bajs och bäbis ifrån sig när jag anländer med pappret.
Så kan det gå när inte blöjan är på!
Puss och hej
Från mej till dej!
// Anna Panna Päronpuss
Så jag har legat i sängen det mesta av dagen och fått mig lite skönhetssömn. Undrar just om det hjälpte?
Hur som helst så mår jag mycket bättre nu, så om inget nytt tillstöter, blir det jobb i morgon.
När maken och barnen kom hem från jobb och dagis var det ett kärt återseende och efter en liten stunds bus på golvet. Dvs. jag, Benjamin och hunden i en stor hög på golvet, slickandes, killandes och pussandes på varandra (vem som gjorde vad kan ni ju själva fundera på) var det dags för matlagning.
Jag hade inte så stor lust till något avancerat idag, så för mig och maken blev det rester från gårdagen medan barnen skulle få köttbullar och potatismos.
Benjamin stod troget vid min sida, uppkliven på sin stol, redo att assistera.
Men efter att ha stoppat in en påse köttbullar i micron och käkat upp en halv krita övergav han mig för att gå ut och klippa gräset i strumplästen. Till hans försvar måste jag säga att tidigare i morse hittade maken ett tiotal halvätna vindruvor instoppade i micron så han tyckte väl att han gjort sitt den här dagen.
Efter maten var det dags att rasta hunden lite. Han hade mest fått ligga inne hela dagen när jag låg och sussade, så han behövde får springa av sig lite.
Vi behav oss därför ner till hagen och kastade äpplen på hästarna.
Egentligen var det meningen att vi skulle kasta äpplena TILL hästarna, men barnen har inte så välutvecklat bollsinne ännu, så de flesta äpplena hamnade på hästarnas mular, ryggar, hovar, öron etc. men eftersom hästarna är vana vid denna behandling och äpplena var delade i småbitar, lät de sig väl smaka iallafall.
Hunden rastades ordentligt genom att han fick hoppa efter grässtrån som vi höll framför honom under promenaden. Ett mycket praktiskt sätt att rasta en ostyrig och energisk vovve på när man själv inte är så pigg.
Eftersom dagen i stort har varit otroligt lugn för att vara här, kan jag ju berätta om en trevlig dag i början av sommaren istället.
Min kära vän Mia hade köpt med sig fika till mig och Barnen. Härliga chokladmuffins som vi skulle sitta och mumsa på i den sköna försommarsolen.
allt började hur bra som helst. Solen sken och Benjamin sprang omkring naken. Elias hoppade nog som vanligt på sin älskade studsmatta och Mia och jag satte oss i varsin solstol med kaffe och muffins.
Benjamin klättrade upp en en solstol han med och högg in på en muffins. Men varför äta på vanligt vis när man kan smula ner chokladmuffinsen i solstolen och sedan gnida in rumpan med den. För att sedan när muffinsen är ordentligt ingniden och lagom varm, äta de kladdsmuliga bitarna direkt från rumpregionen. Ibland är det synd att man inte har kameran inom räckhåll, för detta hade blivit ett ytterst bra foto att ha på plakatet den dag Benjamin tar studenten.
Som om det inte räckte med Benjamins rumpmuffins, sätter Mia rätt som det är, kaffet i halsen och kräks upp lite av sin muffins i knät. Jag springer som en gasell in i köket för att hämta papper åt henne. Under tiden passar Benjamin på att tulta i väg över gräsmattan samtidigt som han bestämmer sig för att bajsa lite. Blöjlös som han är hamnar detta på gräsmattan, framför en nykräkt Mia, samtidigt som hunden får nos på Bäbibajset. Mia har minst sagt fullt upp med att hålla hund från bajs och bäbis ifrån sig när jag anländer med pappret.
Så kan det gå när inte blöjan är på!
Puss och hej
Från mej till dej!
// Anna Panna Päronpuss
Gammal vishet rostar aldrig
Dagens stora visdom kanske passar bäst i juletid, men här kommer den iallafall!
Inga rävar kan raska över isen om isen är beredd, för då kan den inte bli överraskad!
// Anna
Förkylningsdags?
Hej Bloggläsare!
Isdag känner jag mig inte helt i toppform. Jag tror att någon petat ner lite taggtråd i halsen på mig när jag sov och rivit runt lite. Taskigt kan man tycka...
Igår skrev jag inte.
Vi var på kräftskiva igår, man kanske inte känner sig 100% motiverad att sätta sig att skriva när man kommer hem från en sådan, även fast jag faktiskt dagen till ära inte hade speciellt många procent i mitt glas.
Egentligen var vi på en kräkskiva!
Vi åt både kräftor och räkor, så då måste det väl bli en krä(ft)(rä)k skiva! HAHAhaha!
Igår hade vi fullt upp hela tiden, fast i skrivande stud kommer jag inte ihåg riktigt vad vi pysslade med som höll oss så fullt upptagna...
Det som etsat sig fast mest i mitt huvud är när min käre make säger:
-Du är en förfärlig kvinna att vara gift med!
slår mig i huvudet med en slev och jagar ut mig ur körket.
Jag kommer inte riktigt ihåg vad jag hade gjort för styggt. men något var det säkert. Kanske hade jag sprungit ivägen för dammsugare eller nypt honom för hårt i baken.
Scenen blir ännu roligare om man lägger till lite pipig röst och knyter på honom ett förkläde.
Fast jag tyckte det var roligt som det var och skrattade så jag höll på att kissa på mig.
Kräkskivan var trevlig, om man bortser från att båda barnen var gulsnoriga och den store hela tiden skrek:
-Jag vill hem!!!
och den lille sprang omkring och rotade i vädens nattduksbordslådor.
Man kan hitta diverse roliga saker i folks nattduksbordslodor! Jag lovar! Och är man nyfiken på vad folk har stoppat undan, så skaffar man barn.
Sen kan man låtsas se skuldmedveten ut och säga saker som;
-Nej, men oj så han beter sig, jag ber så hemskt mycket om ursäkt! Medan man lystet smygkikar på vad för fynd som lilleman rotat fram.
De är ju så små oxå, barnen, så de kommer åt precis överallt. Mycket praktiskt. ;-)
Det sjöngs många snapsvisor igår iallafall.
Vissa var bra, andra mindre bra.
Min käre make bidrog nog med den bästa. En vacker visa som han lart sig av våra kära grannar, Finländarna
Den går såhär!
- NU!
Idag har jag känt mig en aning hängig som sagt var.
Jag tycker inte om att vara sjuk. Usch! Jag känner mig som gubben i echinaguard reklamen.
Hur som haver så trotsade jag mina baciller och begav mig ut på en liten ridtur i underbart sensommarväder.
Regnet öste ner från klargrå himmel och kråkorna kraxade i buskarna.
Mycket trivsamt. När jag kom tillbaka till stallet kännde jag mig som en dränkt katt. Att jag flera gånger under ridturen kände mig som om jag var påväg att trilla ur sadeln, pga att det snurrade så i huvudet, bidrog bara till att förhöja stämningen ännu mer.
På väg ner till hagen efter vår mysiga ridtur, började det hagla oxå! Hagel stora som tennibollar öste ner i stora drivor.
Nåja, stora som knappnålshuvuden kanske de var, men det låter inte riktigt lika dramatiskt.
Faktiskt, vår ridtur var helt underbar. Trots den dränkta katt känslan, och yrsel anfallen.
Men när jag kom hem var jag ganska frusen, och turen kanske inte riktigt bidrog till mitt tillfrisknande...
Hutterihej
Från mej till dej.
// Anna Panna Päronpuck
Isdag känner jag mig inte helt i toppform. Jag tror att någon petat ner lite taggtråd i halsen på mig när jag sov och rivit runt lite. Taskigt kan man tycka...
Igår skrev jag inte.
Vi var på kräftskiva igår, man kanske inte känner sig 100% motiverad att sätta sig att skriva när man kommer hem från en sådan, även fast jag faktiskt dagen till ära inte hade speciellt många procent i mitt glas.
Egentligen var vi på en kräkskiva!
Vi åt både kräftor och räkor, så då måste det väl bli en krä(ft)(rä)k skiva! HAHAhaha!
Igår hade vi fullt upp hela tiden, fast i skrivande stud kommer jag inte ihåg riktigt vad vi pysslade med som höll oss så fullt upptagna...
Det som etsat sig fast mest i mitt huvud är när min käre make säger:
-Du är en förfärlig kvinna att vara gift med!
slår mig i huvudet med en slev och jagar ut mig ur körket.
Jag kommer inte riktigt ihåg vad jag hade gjort för styggt. men något var det säkert. Kanske hade jag sprungit ivägen för dammsugare eller nypt honom för hårt i baken.
Scenen blir ännu roligare om man lägger till lite pipig röst och knyter på honom ett förkläde.
Fast jag tyckte det var roligt som det var och skrattade så jag höll på att kissa på mig.
Kräkskivan var trevlig, om man bortser från att båda barnen var gulsnoriga och den store hela tiden skrek:
-Jag vill hem!!!
och den lille sprang omkring och rotade i vädens nattduksbordslådor.
Man kan hitta diverse roliga saker i folks nattduksbordslodor! Jag lovar! Och är man nyfiken på vad folk har stoppat undan, så skaffar man barn.
Sen kan man låtsas se skuldmedveten ut och säga saker som;
-Nej, men oj så han beter sig, jag ber så hemskt mycket om ursäkt! Medan man lystet smygkikar på vad för fynd som lilleman rotat fram.
De är ju så små oxå, barnen, så de kommer åt precis överallt. Mycket praktiskt. ;-)
Det sjöngs många snapsvisor igår iallafall.
Vissa var bra, andra mindre bra.
Min käre make bidrog nog med den bästa. En vacker visa som han lart sig av våra kära grannar, Finländarna
Den går såhär!
- NU!
Idag har jag känt mig en aning hängig som sagt var.
Jag tycker inte om att vara sjuk. Usch! Jag känner mig som gubben i echinaguard reklamen.
Hur som haver så trotsade jag mina baciller och begav mig ut på en liten ridtur i underbart sensommarväder.
Regnet öste ner från klargrå himmel och kråkorna kraxade i buskarna.
Mycket trivsamt. När jag kom tillbaka till stallet kännde jag mig som en dränkt katt. Att jag flera gånger under ridturen kände mig som om jag var påväg att trilla ur sadeln, pga att det snurrade så i huvudet, bidrog bara till att förhöja stämningen ännu mer.
På väg ner till hagen efter vår mysiga ridtur, började det hagla oxå! Hagel stora som tennibollar öste ner i stora drivor.
Nåja, stora som knappnålshuvuden kanske de var, men det låter inte riktigt lika dramatiskt.
Faktiskt, vår ridtur var helt underbar. Trots den dränkta katt känslan, och yrsel anfallen.
Men när jag kom hem var jag ganska frusen, och turen kanske inte riktigt bidrog till mitt tillfrisknande...
Hutterihej
Från mej till dej.
// Anna Panna Päronpuck
Visdommen för dagen
Jag kom på dagens visdom idag när några av mina jobbarkompisar pratade om sin sedvanliga videokväll som de hade igår.
De är några stycken brukar träffas ca en gång i veckan och titta på skräckfilm av skiftande kvalitet och äta taccos.
Det är bättre att titta på en kass film tillsammans med vänner,
än att se den helt själv!
// Anna ~ The poet
De är några stycken brukar träffas ca en gång i veckan och titta på skräckfilm av skiftande kvalitet och äta taccos.
Det är bättre att titta på en kass film tillsammans med vänner,
än att se den helt själv!
// Anna ~ The poet
Fredag!
Så var det äntligen fredag och en avkopplande helg med familjen hägrar.
Men en hägring är nog precis just vad det är, för här är sällan särskillt avkopplande nu för tiden...
Idag har jag varit och shoppat!
Men som många av mina "bloggarsystrar" köpte jag inga fancy kläder eller smycken.
Jag köpte, som den småbarnsmamma jag är, matvaror för mina surt förvärvade slantar.
Jag köpte:
Ett kilo köttfärs - scan, 49.90 kr/kg
Två paket kaffe - zoegas, 39 kr för båda (Ett riktigt fynd :-D)
3 L Mjölk - Arla
En paket grillkorv - scan
Sallad
och en massa andra nyttiga och mindre nyttiga saker.
Matvaror
När jag stod och valde bland ostarna i affären, kom en liten kille och hans pappa och ställde sig att klämma på ostarna bredvid mig.
Plötsligt sa den lille killen, som kanske var i fem års åldern:
-Jag tycker om din mage!
Samtidigt klappade han pappan kärleksfullt på magen.
-Jasså, varför då? Sa pappan. Varpå killen svarade;
-Den är så stooor!
Jag kunde inte låta bli att flina lite för mig själv. Det var så gulligt.
Jag kom att tänka på min egen mage som är sådär lagom sladdrig efter två barn och aningen för många chokladkakor.
Mina barn formligen ÄLSKAR den!
Elias brukar roa sig med att gunga på sängen när jag ligger och ska sova, eller möjligen just har vaknat.
Samtidigt skarttar han och säger;
-Mamma! Vilken rolig mage du har. Den gungar!!
Sen gungar han lite till och skrattar ännu mera och gungar och... Tills Benjamin kommer och slänger sig över mig, sliter upp min nanetröja (det heter så här i huset) och blåser pruttljud på min mage så att den gungar ännu mer.
Detta är hysteriskt kul tycker båda mina grabbar. De nästan slåss om min mage!
Det är helt klart så att skönheten ligger i betraktarens ögon.
När jag kom hem från affären bar jag in alla mina fynd i huset och med hjälp av min assisten Benjamin skulle allt ställas på rätt plats.
Mjölk och smör, in i kylskåpet. Det här går som en dans.
Korven, in i kylen. Duktig Benjamin!
Kaffet, under köksbordet - Hmmm, nja, kanske inte riktigt rätt...
Osten i micron och vindruvorna i munnen.
Med alla saker äntligen på rätt plats är det dags för att laga mat!
Jag och min assistent är på plats och förbereder oss för kvällens prövning; Korv och pommesfrites.
Jag plockar fram smöret och maken sätter igång ugnen, medan Benjamin slänger ner tio potatisar (som fridfullt vilat på diskbänken) i en väldigt smutsig gryta sedan gårdagen (ja, ja, jag orkade inte diska den igår).
Jag lägger ner en klick smör i stekpannan, och plockar upp de stackars potatisarna igen, medan Benjamin trycker ner Disktrasan i ett glas.
Korvpaketet hämtas från kylen och Benjamin stoppar in potatisarna i micron.
Jag häller upp Pommesfriten i långpannan och Benjamin tar raskt en grabbnäve frusen pommes som han trycker in i munnen samtidigt som han balanserar på ena hörnet av stolen han står på.
In med pommesen i ugnen och dags att steka korv. Benjamin är redan i full färd med att öppna korvpaketat med tänderna. Nu tycker jag att han är lite väl besvärlig och lyfter ner den unge mannen på golvet. Benjamin låter sig inte nedslås utan traskar käckt iväg till fågelburen och tar en näve fågelfrön som han raskt stoppar in i munnen, innan han får syn på kattens pipleksak som han sedan sikte på.
Med pipmusen i munnen och en dammig napp i ena handen klättrar han så upp på stolen vid min sida igen. Redo att assistera.
Tillslut står maten färdig och det är dags för veckans höjdpunkt!
FREDAGSMYS!!
Detta går till på följande vis.
Vi fyller en bricka med mat och dryck och kånkar iväg med det hela till TV rummet som ligger en trappa upp.
Brickan ställs på bordet. Benjamin tar en näve sallad som han slänger på hunden.
Salladsskålen flyttas, varpå Benjamin tar några pommes istället, dessa äter han dock upp. Pommesen flyttas och Benjamin kämpar för att nå Elias läskglas. Elias snappar kvickt till sig sitt glas och Benjamin stoppar ner fyra vindruvor i pappas öl.
När alla äntligen sitter på sina platser med mat på tallrikarna och enbart dryck i glasen är det dags att slåss om vad man ska se på TV.
Jag råkar slå på ettan och innan jag hinner byta till något mer barnvänligt än nyheterna, ger Elias upp ett ILLVRÅL!!
-JAG VILL INTE SE DET HÄÄÄÄÄÄÄR!
Efter en stunds föreläsande om att man icke skola vråla på fredagsmyset och diverse annat beslutar vi oss för att titta på när man tillverkar knivblad och strumpor.
Maten intages under lugn och ro, medan Benjamin kastar korvbitar på hunden och lägger fetaost i min dricka.
Härligt med fredag!
Och av någon underlig anledning menar jag det verkligen!
Puss och hej
Från mej till dej!
// Anna Panna päronpåse
Kväll igen...
Så var det kväll igen.
Måste ju berätta om dagens outfit innan jag tar av mig den och hoppar i bingen, för där har man ju inte direkt mycket till outfit.
Idag har jag på mig lite mer kläder än igår.
svart tröja med nån slags leopardaktigt på och till detta har jag mossgröna supersköna trekvartsbyxor, modell sladdriga och pösiga.
Mycket läckert vill jag lova.
Silkestrosor? nej tack! Här körs med vanliga kärringtrosor i bomull och en vältvättad, ultraomodern BH.
Jag tänker så här:
- Det är ju inte omslagspappret han är intresserad av, utan presenten där innanför!
Ha en skön kväll!
Puss och hej
Från mej till dej!!
// Anna
Måste ju berätta om dagens outfit innan jag tar av mig den och hoppar i bingen, för där har man ju inte direkt mycket till outfit.
Idag har jag på mig lite mer kläder än igår.
svart tröja med nån slags leopardaktigt på och till detta har jag mossgröna supersköna trekvartsbyxor, modell sladdriga och pösiga.
Mycket läckert vill jag lova.
Silkestrosor? nej tack! Här körs med vanliga kärringtrosor i bomull och en vältvättad, ultraomodern BH.
Jag tänker så här:
- Det är ju inte omslagspappret han är intresserad av, utan presenten där innanför!
Ha en skön kväll!
Puss och hej
Från mej till dej!!
// Anna
Dagens visdom
Om man nu är så klok som jag är, så måste man ju givetvis dela med sig utav detta till sina medmänniskor.
Det är mycket trevligare att ta en skorpa till kaffet än att ha kliande skorpor på knäna.
Hopp och hej!
// Anna
Det är mycket trevligare att ta en skorpa till kaffet än att ha kliande skorpor på knäna.
Hopp och hej!
// Anna
Ny dag
Hej alla bloggläsare!
Idag har det varit ganska lungt på jobbet.
Bara fjortontusen kameror, förtiåtta miljarder GPS:er och en och annan microvågsugn att ta hand om.
På tal om microvågsugnar så hade vi ett microkrig på lunchen. Nu pratar jag varken om ett krig om microvågsugnar eller ett väldigt, väldigt litet krig, utan om ett krig MED microvågsugnarna.
Jag och Miao roade oss kungligt med att vrida runt alla reglage på samtliga microvågsugnar som var igång, MiaMi var oxå med på ett hörn och folk fick passa sig så inte deras mat blev vidbränd eller ännu värre, inte färdig alls!
Det var hysteriskt roligt tyckte jag. Jag skrattade så jag höll på att dö av syrebrist, eller iallafall kissa på mig.
Fast jag klarade mig turligt nog. Så jag slapp sitta i en våt fläck och kunde i godan ro äta min delikata lunch, bestående av gårdagens middagsrester.
På jobbet finns en kille som jobbar på logistiken. Jag det finns ju massor av unga raska killar där, men just den här killen är liiite speciell. Flera av tjejerna på mina avdelning, samt ett gäng av de stackare som lämnat oss nyligen (ja, inte dött då, utan börjat plugga eller vad det nu är de vill att vi ska tro att de sysslar med) , tycker att han är Hot stuff, för att uttrycka mig med deras ord. Ni behöver inte oroa er kära kollegor, Jag kommer varken att avslöja hans eller eran identitet. Men jag tyckte att det var lite kul när de skulle förklara för mig vem det var som var en sån pudding.
Ungefär såhär gick det till...
Jag har ju ingen koll eftersom jag har huvudet lite i det blå och envist missar alla godingar som kommer i min väg. Men samtidigt är jag fruktansvärt nyfiken av mig, så när de fnissades och tisslades, ville jag ju naturligtvis veta vem denna Prince Charming var.
-Jo, det är han med långt hår.
Fick jag då förklarat för mig.
Jaha, jasså han! Minst 90 % av alla killarna på logistiken har långt hår...
- Nej, men alltså han med långt svart hår!
98 % av killarna med långt hår på logistiken har svart hår, så detta visa uttalande gjorde mig föga mer insatt i vem han kunde tänkas vara.
- Men, asså, det är ju han den smale killen, han har fett nice kropp asså! (tänk på att merparten av mina jobbarkompisar är under 25, de pratar så)
99 % av de långhåriga svarthåriga killarna är smala som streck! Och jag såg fortfarande ut som ett frågetecken.
Efter att ha fått förklarat att han var med i ett band och dessutom hade tatueringar gav jag upp...
Nu råkar det falla sig så att just den här killen en stund senare hade den goda smaken att passera vårt rum. Därför vet jag numera vem han är. Jag kunde ju inte undgå att höra den sammstämda suck som hördes från alla håll och kanter inne hos oss.
Hot Stuff? Ja, kanske, om man tycker om långhåriga killar, som är tatuerade och spelar i band.
Själv har jag ju självklart bara ögon för min käre make, som förvisso är långhårig. Men spelar i band? Nej, det skulle väl vara hårband då, för vidare tonsäker är han dock inte.
Jag har kommit på en sak!
Nescafé Lyx har beskrivningen av mig på sina förpackningar.
För att ta några exempel:
Nescafé Lyx mellanrost - rund och mild
Nescafé Lyx mörkrost - Intensiv och fyllig
Nescafé Espresso - Stark och förförisk
Ja, ni hör ju själva! De måste haft mig som modell när de kom på allt det där.
När jag kom hem från jobbet idag, efter att ha hämtat två snoriga ungar. (Undrar just var den osnoriga ungen från igår tog vägen?) Skulle det i vanlig ordning lagas mat. Korv stroganoff stod på menyn idag.
Benjamin är min ständiga assistent och står troget vid min sida vid matdags.
Jag skalar lök. Han stoppar in lökskal i micron.
Jag hackar lök, han nyser lite och lägger ner två skedar och lite snorpapper i en kastrull.
Jag tar av skinnet från korven och börjar skära den. Benjamin stoppar i hastig fart in så många bitar korv som får plats i munnen samtidig som han med andra handen trycker ner korvskinnet, en plastpåse och lökskalet i ett rivjärn.
Så var det dags att bryna lök och korv. Benjamin kastar iväg nägra korvbitar på spisen, medan jag försöker fånga dessa, tar han en stor tugga av den korvbit jag ännu inte hunnit skära upp.
Sedan roar han sig en stund med att kasta småbitar av sin halvtuggade korv i makaronvattnet.
När maten väl var färdig, var Benjamin mätt.
Puss och hej.
Från mej till dej!
// Anna Panna Päron plutt
Idag har det varit ganska lungt på jobbet.
Bara fjortontusen kameror, förtiåtta miljarder GPS:er och en och annan microvågsugn att ta hand om.
På tal om microvågsugnar så hade vi ett microkrig på lunchen. Nu pratar jag varken om ett krig om microvågsugnar eller ett väldigt, väldigt litet krig, utan om ett krig MED microvågsugnarna.
Jag och Miao roade oss kungligt med att vrida runt alla reglage på samtliga microvågsugnar som var igång, MiaMi var oxå med på ett hörn och folk fick passa sig så inte deras mat blev vidbränd eller ännu värre, inte färdig alls!
Det var hysteriskt roligt tyckte jag. Jag skrattade så jag höll på att dö av syrebrist, eller iallafall kissa på mig.
Fast jag klarade mig turligt nog. Så jag slapp sitta i en våt fläck och kunde i godan ro äta min delikata lunch, bestående av gårdagens middagsrester.
På jobbet finns en kille som jobbar på logistiken. Jag det finns ju massor av unga raska killar där, men just den här killen är liiite speciell. Flera av tjejerna på mina avdelning, samt ett gäng av de stackare som lämnat oss nyligen (ja, inte dött då, utan börjat plugga eller vad det nu är de vill att vi ska tro att de sysslar med) , tycker att han är Hot stuff, för att uttrycka mig med deras ord. Ni behöver inte oroa er kära kollegor, Jag kommer varken att avslöja hans eller eran identitet. Men jag tyckte att det var lite kul när de skulle förklara för mig vem det var som var en sån pudding.
Ungefär såhär gick det till...
Jag har ju ingen koll eftersom jag har huvudet lite i det blå och envist missar alla godingar som kommer i min väg. Men samtidigt är jag fruktansvärt nyfiken av mig, så när de fnissades och tisslades, ville jag ju naturligtvis veta vem denna Prince Charming var.
-Jo, det är han med långt hår.
Fick jag då förklarat för mig.
Jaha, jasså han! Minst 90 % av alla killarna på logistiken har långt hår...
- Nej, men alltså han med långt svart hår!
98 % av killarna med långt hår på logistiken har svart hår, så detta visa uttalande gjorde mig föga mer insatt i vem han kunde tänkas vara.
- Men, asså, det är ju han den smale killen, han har fett nice kropp asså! (tänk på att merparten av mina jobbarkompisar är under 25, de pratar så)
99 % av de långhåriga svarthåriga killarna är smala som streck! Och jag såg fortfarande ut som ett frågetecken.
Efter att ha fått förklarat att han var med i ett band och dessutom hade tatueringar gav jag upp...
Nu råkar det falla sig så att just den här killen en stund senare hade den goda smaken att passera vårt rum. Därför vet jag numera vem han är. Jag kunde ju inte undgå att höra den sammstämda suck som hördes från alla håll och kanter inne hos oss.
Hot Stuff? Ja, kanske, om man tycker om långhåriga killar, som är tatuerade och spelar i band.
Själv har jag ju självklart bara ögon för min käre make, som förvisso är långhårig. Men spelar i band? Nej, det skulle väl vara hårband då, för vidare tonsäker är han dock inte.
Jag har kommit på en sak!
Nescafé Lyx har beskrivningen av mig på sina förpackningar.
För att ta några exempel:
Nescafé Lyx mellanrost - rund och mild
Nescafé Lyx mörkrost - Intensiv och fyllig
Nescafé Espresso - Stark och förförisk
Ja, ni hör ju själva! De måste haft mig som modell när de kom på allt det där.
När jag kom hem från jobbet idag, efter att ha hämtat två snoriga ungar. (Undrar just var den osnoriga ungen från igår tog vägen?) Skulle det i vanlig ordning lagas mat. Korv stroganoff stod på menyn idag.
Benjamin är min ständiga assistent och står troget vid min sida vid matdags.
Jag skalar lök. Han stoppar in lökskal i micron.
Jag hackar lök, han nyser lite och lägger ner två skedar och lite snorpapper i en kastrull.
Jag tar av skinnet från korven och börjar skära den. Benjamin stoppar i hastig fart in så många bitar korv som får plats i munnen samtidig som han med andra handen trycker ner korvskinnet, en plastpåse och lökskalet i ett rivjärn.
Så var det dags att bryna lök och korv. Benjamin kastar iväg nägra korvbitar på spisen, medan jag försöker fånga dessa, tar han en stor tugga av den korvbit jag ännu inte hunnit skära upp.
Sedan roar han sig en stund med att kasta småbitar av sin halvtuggade korv i makaronvattnet.
När maten väl var färdig, var Benjamin mätt.
Puss och hej.
Från mej till dej!
// Anna Panna Päron plutt
Dagens stora visdom
Så var det då dags för dagens klokhet från mig.
Först en vacker dikt som jag under stort slit knåpat ihop. (Bör läsas på norrländska)
Jag skrev denna ytterst fina dikt till den helgen som det var melodifestival och hittade den av en slump nu när jag kollade runt bland mina saker på datorn. Tyckte att den var så kännslosam och fin att den bara måste finnas med på min BLOGG!! (även om det inte är fredag idag...)
Nu är äntligen fredagen här.
I mon är det lördag jag lovar och svär.
Då får man vila från arbetets slit
Förutom om man som jag, är nödd att mocka skit...
Till kvällen, ur var tv strålar musiken.
På vem som vinner jag är smått nyfiken.
Med thor-Leif ur leken, säg vem kan då vara.
Den stackaren som till Moskva måste fara.
Ja, int är det jag, det kan jag då lova
För jag är ej utrustad med sångens gåva
Och skulle jag sjunga på festival
så skulle publiken lida stora kval
Och nu,
Dagens visa ord:
Om man är stor och stark är det ingen konst att göra tunga lyft. Skillnad är det för den som är liten och svag...
Först en vacker dikt som jag under stort slit knåpat ihop. (Bör läsas på norrländska)
Jag skrev denna ytterst fina dikt till den helgen som det var melodifestival och hittade den av en slump nu när jag kollade runt bland mina saker på datorn. Tyckte att den var så kännslosam och fin att den bara måste finnas med på min BLOGG!! (även om det inte är fredag idag...)
Nu är äntligen fredagen här.
I mon är det lördag jag lovar och svär.
Då får man vila från arbetets slit
Förutom om man som jag, är nödd att mocka skit...
Till kvällen, ur var tv strålar musiken.
På vem som vinner jag är smått nyfiken.
Med thor-Leif ur leken, säg vem kan då vara.
Den stackaren som till Moskva måste fara.
Ja, int är det jag, det kan jag då lova
För jag är ej utrustad med sångens gåva
Och skulle jag sjunga på festival
så skulle publiken lida stora kval
Och nu,
Dagens visa ord:
Om man är stor och stark är det ingen konst att göra tunga lyft. Skillnad är det för den som är liten och svag...
By the way
Jag har hört att man ska delge folk dagens outfit i sin blogg ju!
Det får jag ju ve och fasa inte glömma att göra!
Håll i hatten för här kommer det.
Jag har på mig en röd tröja idag. En väldigt stilig sak med fina små stänk från stekpannan tidigare idag.
Till detta har jag valt ett par urblekta svarta trosor. Thats it!
Oooh I´m HOT!!
Innan idag hade jag faktiskt Jeans, för man kan ju inte åka till dagis utan byxor.
Jobbet, ja kanske, det kryllar av knäppgökar där iallafall, men dagis måste man vara proper på.
Puss och hej.
Från mej till dej
// Anna panna päronpuff
Det får jag ju ve och fasa inte glömma att göra!
Håll i hatten för här kommer det.
Jag har på mig en röd tröja idag. En väldigt stilig sak med fina små stänk från stekpannan tidigare idag.
Till detta har jag valt ett par urblekta svarta trosor. Thats it!
Oooh I´m HOT!!
Innan idag hade jag faktiskt Jeans, för man kan ju inte åka till dagis utan byxor.
Jobbet, ja kanske, det kryllar av knäppgökar där iallafall, men dagis måste man vara proper på.
Puss och hej.
Från mej till dej
// Anna panna päronpuff
Hej och välkommen!
Jaha, så har man då fallit i bloggningsträsket.
Efter att idag ha sett ett förfärligt skrattretande videoklipp från en , tydligen, känd bloggare, märkte jag att det började rycka i bloggarnerven. Nu är det dags för mig att dela med mig av mitt osedvanligt vanliga och ytterst normala leverne.
Jag är en snart (hemska tanke) medelålders tvåbarnsmor som bor i en vanlig by, utanför en vanllig liten stad, har ett vanligt jobb och bor i en vanlig villa. Jag har en helt vanlig man som saknar sadistiska böjelser och har två välartade barn som ännu i sina ganska unga dagar inte visar några tendenser till att bli kriminella.
Vi har en volvo och en vovve. Volvon är mörkblå och vovven svartvit, alldeles ordinära båda två.
Idag på jobbet roade jag mig med att hitta på nya efternamn till mina jobbarkompisar.
Nåja, jag jobbade en del oxå såklart. Bäst att förtyderliga detta för den händelse att någon av mina överordnade mot förmodan skulle råka slinka in hit och läsa min blogg.
Men på mina snålt tilltagna raster satt jag ock klurade på sånna här viktiga ting. Om ni ger er tilltåls en liten stund så ska ni få se hela listan med vackra små namn som jag knåpade ihop.
Ungefär mitt på dagen trillade det in en ung kille på i vårt rum. På jobbet måste jag kanske tillägga. Här hemma trillar det minsann inte in några unga killar i mitt rum bara sådär hux flux. Och skulle det mot förmodan trilla in någon ung grabb, så trillar han nog raskt ut igen skulle jag tro.
Nåja, back to the subject. (jag har förstått att det är inne att slänga sig med engelska meningar sådär lite hur som haver)
Den unga killen trillade in till oss fågelholkar på jobbet. Han var endast iförd ett par hot pants och höll i en ridpiska!!
Fast nej, så var det ju inte. Hur skulle det se ut va??!!
Men in kom han iallafall och hade på sig en hemmasnickrad amerikansk football outfit. I handen höll han en skrivare från Hedenhös. Min första tanke var att; Sånna skrivare tar inte vi hand om. Och att han var en ny kille från logistiken.
De kan var klädda på allahanda sätt, men när jag tänker efter har jag nog aldrig sett någon gå klädd i fotbollskläder med axelvaddar och hela kittet.
Vi såg nog milt sagt ut som ett gäng fågelholkar och killen var snabb med att förklara att han var på nollning.
Poletten trillade ner och vi drog en lättnadens suck att det inte börjat en knäppgök på jobbet. Eller var det kanske synd. Man kan behöva en frisk fläkt av galenskap lite då och då.
Killen var iallafall ute och letade efter gamla tekniska prylar. En gammal skrivare hade han redan hittat och nu letade han efter en freestyle. Ni vet en såndär man hade på 80 talet. En liten kassettbandspelare med hörlurar till som man kunde fästa i skärpet eller BHn eller annat lämpligt ställe. Vi hade ingen, så tyvärr kunde vi inte hjälpa honom.
Nu ska vi se om jag kan komma ihåg min namnlista.
Rysligt fin är den iallafall och ni som mot förmodan inte är intresserade av att läsa den kan väl helt enkelt scrolla förbi :-D
Förnamn Nytt efternamn
Mia (N) MI = Miami
Mia (J) o = Miao
Eva Kuera = Evakuera
Sandra Ket = Sand raket
Anna (jag) Tomi = Annatomi
To (-ny) Bira = Tåbira
Emma Nuel = Emanuel
Frida Y = Friday
Adam My = A dummy
Anna Bola = Anabola
T(-o)(+u)bias Let = Tub i aslet
Viktor Ia = Viktoria
Henke Ltrocken = Henkeltrocken
Janna fick en special, hon fick sitt vanliga namn i efyternamn och fick heta Hosi i förnamn! HAhahaha!!
Niklas hade jag svårt att komma på något till...
Men eftersom han är teamledare kanske han skulle kunna få tillägg både framför och bakom sitt namn.
Och vad kan då inte vara mer passande än Tyst Niklas Sen = tyst (-n)i klassen HAHAHAHAHAHAHAHA!
Jag har så rolig humor!
Det är väl tur att det finns någon som uppskattar det! Nämligen jag själv och möjligen Tony lite garand. Eller så skrattar han bara för att vara snäll...
När jag kom hem efter att ha hämtat en gulsnorig son och en osnorig dito på dagis roade jag mig en stund med att plocka potatis. Vi gör sådan gammalmodiga saker på landet you see.
Jag plockade upp potatisen ur jorden och la dem i en bunke. Benjamin (1,5 år) plockade ut dem och petade tillbaka dem i jorden igen. Så höll vi på en stund och när inte det var kul längre så gjorde vi samma procedur med morötterna.
Sedan var det dags att skala potatisen. Detta gjordes med assistans av Benjamin som i den takt jag skalade, stoppade in skalen i micron, följt av ett kex, en napp och ett snorigt papper.
Sedan var det dags att skiva köttet. Jag skivade och Benjamin tryckte ner potatisskal i en flaska.
Sen var det dags att äta.
Det gick bra. maten hamnade i munnen, vems mun är inte så noga. Huvudsaken är att den slank ner någon stans.
Resten av kvällen förflöt ganska händelselös.
Elias (5år) bet Benjamin i ryggen för att han stängde av TVn. Men annars var här lungt.
Ni kanske vill veta varför jag valt ett så ytterst fint namn till min blogg som Jupptuck!?
Jo, ni förstår. När man ska välja namn till sin blogg så är alla namn man kan komma på redan upptagna!
Tillslut fick jag Tuppjuck rent utav!! men det var också upptaget. Då slängde jag lite med ordet och så blev det JUPPTUCK! Det var inte upptaget! Hör och häpna!!
Att slänga med orden är en annan liten underhållande sak som jag och min kära make brukar ägna oss åt på tristra vardagskvällar. Det känner jag ingen annan som gör.
Troligen är det vanligare än vad man kan tro att folk går omkring där hemma och säger saker som;
-Hörru din rumpsunkare vad vill du ha till mällskat. Blir en mäkracka bra?
Så kan det gå om inte hänglåset är trasigt!
Ses i morgon alla nyförvärvade smygläsare, ni är säkert hela 1 st. vid det här laget!
// Anna panna Päronpotta
Efter att idag ha sett ett förfärligt skrattretande videoklipp från en , tydligen, känd bloggare, märkte jag att det började rycka i bloggarnerven. Nu är det dags för mig att dela med mig av mitt osedvanligt vanliga och ytterst normala leverne.
Jag är en snart (hemska tanke) medelålders tvåbarnsmor som bor i en vanlig by, utanför en vanllig liten stad, har ett vanligt jobb och bor i en vanlig villa. Jag har en helt vanlig man som saknar sadistiska böjelser och har två välartade barn som ännu i sina ganska unga dagar inte visar några tendenser till att bli kriminella.
Vi har en volvo och en vovve. Volvon är mörkblå och vovven svartvit, alldeles ordinära båda två.
Idag på jobbet roade jag mig med att hitta på nya efternamn till mina jobbarkompisar.
Nåja, jag jobbade en del oxå såklart. Bäst att förtyderliga detta för den händelse att någon av mina överordnade mot förmodan skulle råka slinka in hit och läsa min blogg.
Men på mina snålt tilltagna raster satt jag ock klurade på sånna här viktiga ting. Om ni ger er tilltåls en liten stund så ska ni få se hela listan med vackra små namn som jag knåpade ihop.
Ungefär mitt på dagen trillade det in en ung kille på i vårt rum. På jobbet måste jag kanske tillägga. Här hemma trillar det minsann inte in några unga killar i mitt rum bara sådär hux flux. Och skulle det mot förmodan trilla in någon ung grabb, så trillar han nog raskt ut igen skulle jag tro.
Nåja, back to the subject. (jag har förstått att det är inne att slänga sig med engelska meningar sådär lite hur som haver)
Den unga killen trillade in till oss fågelholkar på jobbet. Han var endast iförd ett par hot pants och höll i en ridpiska!!
Fast nej, så var det ju inte. Hur skulle det se ut va??!!
Men in kom han iallafall och hade på sig en hemmasnickrad amerikansk football outfit. I handen höll han en skrivare från Hedenhös. Min första tanke var att; Sånna skrivare tar inte vi hand om. Och att han var en ny kille från logistiken.
De kan var klädda på allahanda sätt, men när jag tänker efter har jag nog aldrig sett någon gå klädd i fotbollskläder med axelvaddar och hela kittet.
Vi såg nog milt sagt ut som ett gäng fågelholkar och killen var snabb med att förklara att han var på nollning.
Poletten trillade ner och vi drog en lättnadens suck att det inte börjat en knäppgök på jobbet. Eller var det kanske synd. Man kan behöva en frisk fläkt av galenskap lite då och då.
Killen var iallafall ute och letade efter gamla tekniska prylar. En gammal skrivare hade han redan hittat och nu letade han efter en freestyle. Ni vet en såndär man hade på 80 talet. En liten kassettbandspelare med hörlurar till som man kunde fästa i skärpet eller BHn eller annat lämpligt ställe. Vi hade ingen, så tyvärr kunde vi inte hjälpa honom.
Nu ska vi se om jag kan komma ihåg min namnlista.
Rysligt fin är den iallafall och ni som mot förmodan inte är intresserade av att läsa den kan väl helt enkelt scrolla förbi :-D
Förnamn Nytt efternamn
Mia (N) MI = Miami
Mia (J) o = Miao
Eva Kuera = Evakuera
Sandra Ket = Sand raket
Anna (jag) Tomi = Annatomi
To (-ny) Bira = Tåbira
Emma Nuel = Emanuel
Frida Y = Friday
Adam My = A dummy
Anna Bola = Anabola
T(-o)(+u)bias Let = Tub i aslet
Viktor Ia = Viktoria
Henke Ltrocken = Henkeltrocken
Janna fick en special, hon fick sitt vanliga namn i efyternamn och fick heta Hosi i förnamn! HAhahaha!!
Niklas hade jag svårt att komma på något till...
Men eftersom han är teamledare kanske han skulle kunna få tillägg både framför och bakom sitt namn.
Och vad kan då inte vara mer passande än Tyst Niklas Sen = tyst (-n)i klassen HAHAHAHAHAHAHAHA!
Jag har så rolig humor!
Det är väl tur att det finns någon som uppskattar det! Nämligen jag själv och möjligen Tony lite garand. Eller så skrattar han bara för att vara snäll...
När jag kom hem efter att ha hämtat en gulsnorig son och en osnorig dito på dagis roade jag mig en stund med att plocka potatis. Vi gör sådan gammalmodiga saker på landet you see.
Jag plockade upp potatisen ur jorden och la dem i en bunke. Benjamin (1,5 år) plockade ut dem och petade tillbaka dem i jorden igen. Så höll vi på en stund och när inte det var kul längre så gjorde vi samma procedur med morötterna.
Sedan var det dags att skala potatisen. Detta gjordes med assistans av Benjamin som i den takt jag skalade, stoppade in skalen i micron, följt av ett kex, en napp och ett snorigt papper.
Sedan var det dags att skiva köttet. Jag skivade och Benjamin tryckte ner potatisskal i en flaska.
Sen var det dags att äta.
Det gick bra. maten hamnade i munnen, vems mun är inte så noga. Huvudsaken är att den slank ner någon stans.
Resten av kvällen förflöt ganska händelselös.
Elias (5år) bet Benjamin i ryggen för att han stängde av TVn. Men annars var här lungt.
Ni kanske vill veta varför jag valt ett så ytterst fint namn till min blogg som Jupptuck!?
Jo, ni förstår. När man ska välja namn till sin blogg så är alla namn man kan komma på redan upptagna!
Tillslut fick jag Tuppjuck rent utav!! men det var också upptaget. Då slängde jag lite med ordet och så blev det JUPPTUCK! Det var inte upptaget! Hör och häpna!!
Att slänga med orden är en annan liten underhållande sak som jag och min kära make brukar ägna oss åt på tristra vardagskvällar. Det känner jag ingen annan som gör.
Troligen är det vanligare än vad man kan tro att folk går omkring där hemma och säger saker som;
-Hörru din rumpsunkare vad vill du ha till mällskat. Blir en mäkracka bra?
Så kan det gå om inte hänglåset är trasigt!
Ses i morgon alla nyförvärvade smygläsare, ni är säkert hela 1 st. vid det här laget!
// Anna panna Päronpotta
