jupptuck

I helgen var vi i Halmstad en sväng, mina små gossar och jag :) Eller i söndags och måndags var det bestämt, man blir lite veckovill ibland. Joppe fick vara hemma och jobba för brödfödan medans resten av familjen for till husvagnen och slappade vid stranden i det härliga vädret.
Mina föräldrar var oxå där och vi hade det helt underbart!
Jag älskar västkusten. Havet är så fridfullt och jag fylls med ett sånt lugn när jag sitter i min solstol och blickar ut över ett oändligt, stilla hav.
Gossarna de små njöt oxå av att leka på stranden och i vattnet och de ville definitivt inte gå upp även om läpparna började anta en klädsamt violett färg efter ett tag.
På måndagsmorgonen var Benjamin helt plötsligt försvunnen. Inte förvånande, men likväl uppjagande för ett stackars oroligt modershjärta. Min käre far letade vid den stora lekplatsen dit gossebarnet alltid känner ett stort begär att gå, men där fanns ingen liten tok med rödlätt hår. Jag skyndade mig i mina paltor medan Elias tog sin sparkcykel och letade vid toaletterna. När jag går för att hjälpa honom att leta, möts jag av en Elias med sträng uppsyn samt en liten gosse med strålande ansikte.
- Jag har varit på toaletten mamma! Hojtar gossebarnet nöjt.
- Men lilla barn, det får du ju inte göra själv, kontrar jag, med orolig modersröst.
- Men jag kunde! Säger sockergrynet och ler stort.
- Nån hjälpte mig.
Jaha, så var det med det. Någon vänlig själ hade hjälpt lilla Benjabus med toalett bestyren och själv var han stolt som en tupp över sitt upptåg.
Jag försökte iallafall förklara för honom att det är viktigt att tala om när och vart man går så att mamma ska slippa hå hjärtsnörp nästa gång. Vi får väl se om det gick in.

Sen lekte vi vid havet hela förmiddagen och en bit in på eftermiddagen innan det var dags för oss att bege oss hem till småland igen.
Benjamin plockade upp en krabba ur havet. Men den slängde han förskräckt iväg när han blickade in i dess plirande små svarta ögon.



Tack för ditt läs
Nu ska jag klippa gräs

Igår var det midsommarafton med allt vad det innebär. Sill, jorgubbar, tårta och grillat. Men någon nubbe blev det faktiskt inte. På den fronten var det lungt.
Natten till midsommarafton kom Benjamin in som vanligt. Han sover nästan alltid hos mig halva natten. Men natten till ära hade storebror kommit tidigare eftersom han haft en mardröm. Till Benjamins stora fasa låg Elias på HANS plats!! Men sängen är ju stor och jag försökte få Benjamin att lägga sig hos sin snälle far istället. Detta förslag föll inte i god jord och efter ett bestämt NEJ var den saken bestämd. Men kära mor har ju två sidor tack och lov, så gossen fick helt enkelt ligga på min andra sida.
Vanligtvis ligger han ytterst i sängen, men nu fick han kravla över mig och ligga i mitten av sängen. Väl där trycker han sig hårt mot mig och vrålar.
- Jag får inte plaaaats!
Jag tittar efter för att se om min käre make, tillika barnens far har smugit sig närmre i ett obevakat ögonblick, men han ligger nästan längts ut på sin kant och sussar sött. Benjamin ligger ocg trycker sig mot mig där min säng tar slut, precis som om en stor avgrund skulle befinna sig där makens säng tar vid och ytterligare ca 50 cm säng befinner sig, tom och inbjudande, för ett litet gossebarn att sussa på. Knasiga lilla sötnos!

Moronen kom slutligen efter en natt i spikrak ställning. Men jag är van att ligga klämd mellan diverse pojkar och djur så jag sov förhållandevis gott iallafall.
Frukosten intogs i snålblåst på altanen, för man måste trots allt äta ut på midsommarafton. För då är det SOMMAR, trots att termometern inte visar på mer än tio grader.
Lika så är kortbyxor, kortärmat och ljuv sommarklänning ett måste för den som vill svänga sina lurviga runt midsommarstången. Huttrandes eller inte! På med sommarkläderna och härda ut! Nu är det sommar och det ska baskemig firas. Skiner solen endast med sin frånvaro, snålblåsten viner runt knutarna och tunga moln hotar att släppa sitt innehåll över den festlystna mänskligheten, så får man väl låtsas att solen skiner, fåglarna kvittrar och en ljum bris leker i alla blomsterkransar. Svårare än så är det inte!

Vi hade likväl tur med vädret. Det kom inte mer än ett ynka par regndroppar och på grund av ihärdigt dansande runt midsommarstången höll vi dessutom värmen!
Själv var jag dansens lekledare och visade gammal som ung hur alla danser skulle utföras. Puh! Det är jobbit att sjunga för full hals, samtidigt som man ska dansa vackert så att alla kan härma. Så frös, det gjorde jag minsann inte!

Dagen och kvällen förlöpte i goda vänners lag och barnen sprang som ystra kalvar över gräsmattorna.
Nu hör jag unge herr Benjamin dona i köket. Stackaren är väl hungrig... Så det är väl bäst att jag går och ser vad han har för sig innan det är för sent!

Glad midsommardag
Det önska jag!

~Anna

Lycka är att ha ett eget jordgubbsland!

~ Anna - the philosopher

Igår plockade jag och Benjamin potatis i vårt eget trädgårdsland. Härligt! Redan hade vi jättemycket stora, fina potatisar. Sedan hjälkpte mig unge herr B att rensa lite ogräs också. Jag rensade och han bar iväg och spred ut på gräsmattan.
-Jag är bäraren, förkunnade han med robbotlik stämma.
När arbetet var utfört begav vi oss till köket och bakade jordgubbstårta, med våra EGNA jordgubbar. Den blev smaskens vill jag lova. Men först hade vi såklart ätit våra potatisar med falukorv och det var inte heller så tokigt.
Idag har jag en fullspäckad dag framför mig. Dock utan Benjamins hjälp. Han är på dagis så att mor kan jobba ifred utan hans kära små påhittigheter.
Först ska jag skriva ett reportage om ett utflyktsmål, efter det ska jag skriva ner en massa namn och göra efterarbete till den senaste fotbollsplåtningen. Sedan är det nog eftermiddag och Benjamin kan hjälpa mig att sätta staket till pållarna. Jag har en härlig hage full med gräs som bara väntar på att bli betad av våra ädla små springare som anländer i kväll om allt går enligt planen. Jag måste även hinna med att handla och plocka lite, hänga tvätt och fixa inför midsommar som tydligen är i morgon! Det hade helt farit mig förbi...
Tur att det regnar, annars hade jag även kännt mig tvungen att klippa gräsmattan.

Bäst att kila
Ingen vila!

Jaha, så var Benjamin i farten igen.
Här om dagen proppade han min skrivare full med Ostbollar och senare samma dag stoppade han hanfatet med tillhörande avlopp fullt av smågodis. Han är full av bus denna lille man...
Synd att man inte inser det roliga i situationen och tar fram kameran för att fotografera elendet innan man blir arg som en geting ocgh städar upp efter illbattingen.
Nu har jag iallafall bestämt mig för ett blivande fotoproject.

BENJAMINS BRAVADER

Men bara för att kära mor bestämt sig för att föreviga alla tokigheter i stället för att morra, bestämmer sig säkert gosungen för att bli from som ett lamm och slutar med sina små rackartyg ;)

I natt har jag varit hemma alldeles själv. Om man bortser från hunden, de fyra katterna, diverse dammråttor och fiskarna i sitt akvarium.
Under nattens timmar funderade jag ut en plan för hur jag skulle undkomma om jag lyckades fly från en galen mördare. Sånna saker är alltid bra att ha en plan för. Bara för säkerhets skull.

Hopp och hej
Nu lämnar jag dej!