jupptuck

Jag har lämnat maken, barnen, hunden, katterna, fiskarna och hästarna åt sitt öde och begett mig iväg, vind för våg, för en veckas lugn och ro och vidareutveckling åt mitt stora intresse, fotogrfering :)

Kursen har varit otroligt givande och framförallt rolig. Så när jag kommer hem är jag en fullfjädrad fotograf.
Jag har lärt mig att konsten att kunna ta mycket betalt beror på att man har mycket utrustning. Om den går att använda eller inte är ovidkommande. Bara det ser proffsigt ut.

Så nu ska jag bege mig av till soptipen och leta efter trasiga blixtar, softboxar och annat som skänker glamour till en fotostudio. Efter detta tilltag ska jag inreda min studio med dessa inventarier samt en eller två hela blixtar och sedan kan jag ta storkovan för ett fotografi! HAHAHAHAHA!

Fotokursens sista dag är idag. Jag känner mig en smula sorgsen över det. Det har varit en härlig vecka med ett kul gäng och massor och fotografering.

Trodde aldrig att dessa ord skulle slippa över mina läppar, men... NEEEEEEJ, är det redan fredag!!??

Man kan inte vara i stockholm en hel vecka utan att ha någonstans att bo. Kan och kan föresten, men jag känner inte för att kvarta ihop med de stackars uteliggare som befinner sig lite varstans runt huvudstadens gator och torg. Det känns inte vidare bekvämt helt enkelt. Om jag har, ledsen att erkänna det, lite större krav på min bekvämlighet än så.
Den fromma Linda uppbådade sin boning för mig och där har jag levt som en prinsessa hela veckan, allt medan hon arbetar och sliter i sitt anletes svett.
Igår vågade jag mig ut på en kortare promenad för första gången. Till bussen har jag traskat tidigare såklart, annars hade det varit svårt att ta sig till kursen. Men nu utökade jag mitt promenadstråk och lyckades, hör och häpna, ta mig hela vägen till Konsum och tillbaka igen. Till rätt lägenhet dessutom! Jag är helt imponerad av mig själv.

Igår när jag kom hem hade Linda färgat håret. Hon vill ju vara fin till ikväll eftersom jag tvingat henne att modella för mig på fotokursens sista övning.

Inte för att hon behöver färga håret för att bli fin, hon är så fin, så fin iallafall tycker jag. <3
Angående det här med att hon färgade håret. Tror ni att jag märkte det? Nej... Här har ni en donna med huvudet på skaft och ögonen öppna... Och då hade hon ändå färgat håret från typ halvljusbrunt till SVART!!
Det tog säkert över en halvtimme innan jag märkte något. Jag måste medge att jag kände mig lite egocentrisk, ytlig och som en ouppmärksam vän. Tänk om hon hade fått stora brännskador i ansiktet, fått en blåtira, brutit benet elller slagit ut alla sina tänder. Hade jag inte märkt det heller?

Jag väljer att se det såhär. Eftersom jag tycker så mycket om henne så spelar det ingen roll hur hon ser ut, för det enda jag ser är iallafall insidan ;)

Det lät väl vackert och djupsinnigt!?

Nu ska jag sluka resterna av mitt kaffe och bege mig av ut i storstadsdjungeln.

Hopp och hej

Från mej till dej